söndag 12 september 2010

Vad jag är rädd för

Tänkte dra en liten story om en av mina största rädslor. Jag är flygrädd!

Jag har många gånger funderat över varför jag egentligen är så jäkla rädd att flyga, och kommit till den slutsatsen; Jag har aldrig förut varit flygrädd, flygrädslan kom efter mardrömsflygen till och från spanien. Det var alltså så:

Jag och min bästa vän Elin drog ner till Costa del Sol förra hösten för att gå en bartenderkurs. Flyget lyfte och allting gick bra, var inte alls rädd utan satt bara och var förväntansfull. Efter ca. halva flygresan hörs det i högtalarna hur kaptenen pratar, Elin som inte förstod hans finska satt lungt kvar och stirrade medans jag kände hur rädslan kröp på. Han berättade att vi måste vända om, att planet fått ett allvarligt fel så vi blir tvungna att åka tillbaka till Hfors för service. Hela de låånga 2 timmarna tillbaks till Helsingfors satt jag och försökte övertyga mig själv om att jag ska inte dö vi ska inte störta, men varje liten gupp greps jag av panik och trodde faktiskt att vi inte skulle klara oss.

Planet åkte in på service, och vi fick bo på hotell en natt på flygplatsen. Yes, redan en dag försenade till barskolan drog vi på planet igen klockan 8 nästa morgon. Ni kan ju tänka er känslan att sätta sig på planet som varit sönder och dom fixat på några timmar. Andades in och andades ut och det gick förvånansvärt bra! Men här slutar inte missödena. Vi råkade ha oturen att ha platserna ganska nära en full man. Jag förstår ännu inte hur dom släppte mannen ombord, och serverade honom mera alkohol hela tiden. Det slutade i det att mannen spydde över sig själv. Han skulle stiga upp och gå till toan, och ramlade å slog huvudet i stolkarmen. Han hade alltså blod, spyor och snor över hela sig själv. De 30 kgs flygvärdinnorna fick ta i med all sin kraft för att få mannen flyttad längst bak, där han sist slocknade.

Vi kom fram, hade underbara veckor, flög hem i världens turbulens och hade endast en flygresa kvar. Jag lovade mig själv här redan att aldrig mera flyga. När vi satte oss på det lilla propellerplanet från Hfors-Kronoby blev vi informerade om att. Det tar en stund, propellerna har frusit fast.!! Men yeah right! Jag skakade hela vägen hem, och därav min flygrädsla. Obotad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar